Clinis

Åh jag längtar bort. Jag vill ha sol och värme, lite kläder och känna glädjen jag bara känner den tiden. Då det spritter i kroppen och man är lycklig av ingenting.

Nä hösten är inte min årstid. Inte vintern heller. Jag behöver ljus och värme. Därför är det ändå tur att jag har såna som lyser upp mitt mörkar på vinterhalvåret. Ni är bäst <3

Följ med mej någon?

Shit va less jag är på det här j*vla telefonnätet nu. Bara för att man måste få tag på nån så går det inte. Piss dag.

Eller kanske inte. För tid är ju i princip det enda jag har nuförtiden.

---

Oh det närmar sej. Om ungefär 20 timmar får jag träffa honom igen. Whiiie !

Träffade Emelie i tisdags. Äntligen. Ni kan aldrig tro hur länge vi pratat om att få till en dejt, men på nåt sätt blir det aldrig av. Hur trevligt som helst iaf. Konstigt det där, att fastän vi känt varann sen vi föddes har vi aldrig träffats speciellt mycket, men när vi väl gör det så är det som om vi aldrig varit ifrån varann. Så känner jag det iaf.

Igår gjorde jag köttbullar och hälsade på farmor litegrann. Idag blir det städning och att hämta stövlarna hos skomakaren. Hatar att gå dit, så kanske "glömmer bort det" och skickar mamma eller pappa istället sen. 
 
Får se om det blir nån invigning ikväll. Känns lite onödigt, men samtidigt så är det ju tradition. Hmm får se om det är nån annan som ska så kanske...

Nä usch, nu lär jag ta tag i städningen om det ska bli nåt gjort här idag.

Bästa låten just nu : Jason Castro - Somewhere over the rainbow

Den är så skön att lyssna på och den ger minnen av Turkiet. Underbart.

En lyckad helg, fast det inte va nåt speciellt. 

Var bara tvungen att komma ut ur huset på fredagkvällen och åkte till Marcela. Blev lite bilåkning till Edänge och sen film (som jag inte såg klart) med Seb och Danne.

Åkte till Hudik på lördagen med päronen. Shopping för hela familjen. Mamma köpte en jättefin kappa och stövlar. Pappa köpte Tröjor och sånt. Jag köpte två klänningar. Som jag verkligen inte behöver egentligen, men jag och klänningar; det är nåt speciellt. Nu har jag festkläder för hela vintern. (Säjer jag tills nästa gång jag hittar nåt jag bara måste ha). Träffade mormor och morfar.

Va med Marcela på kvällen och gjorde maränger. Dom blev inte som dom skulle med fina va dom och kul hade vi. <3 

Några positiva saker:
Ska jobba v. 44. Ett skitjobb, men lite pengar iaf.
Träffat Karin idag + sökt jobb i Järvsöbacken. 2 flugor i en smäll.
Det är lördag imorrn och då bär det av till Hudik och mormor och morfar en sväng.

Just nu mår jag rätt bra. Men det enda jag önskar är att jag kunde få ett jobb nånstans som jag kan trivas med iaf i några månader. Annars skulle jag vilja dra nånstans, utomlands, bara nån ville följa med så jag slipper åka själv. Nån?

 

Livet lunkar på i maklig takt. Igår blev det köpingen med Kristin (som var sjuk men behövde röra lite på sig och få lite luft). Vi va på Finess och där träffade vi på Sara. Det va riktigt trevligt faktiskt.

Idag har jag en lunchdejt med pappa på Gamla Stan. Dom har rätt bra lunch där.

Söka jobb, söka jobb, söka jobb. På fredag lär man väl åka till Järvsöbacken och kika lite. Hoppas jag hittar nån som kan följa med, vågar inte åka själv. (Fegis, jag vet)

Nu ska jag iväg med Marcela och kolla in ny-lägenheten.


Oskyldigt Dömd senare ikväll. Persbrandt är så grymt bra.

Appropå den senaste kommentaren; Vad av det jag skrev i senaste inlägget? Jo att jag inte tror på mej själv och att det är något jag måste jobba på.

Men jag är ändå stolt över att jag kommit såpass långt som jag har gjort jämfört med för några år sedan. Mitt självförtroende låg verkligen på botten sen jag va liten, och jag vet inte riktigt varför. Men vissa personer kanske är såna.

Att det just nu inte ökar är antagligen för att jag inte får någon som helst bekräftelse, och jag är en person som behöver det för att bli säkrare (jag önskar att det inte va så).

Ska jag va ärlig vet jag heller inte varför jag känner det som att jag måste försvara mej själv. Det va ju ingen elak kommentar, men det gjorde lite ont ändå. Det här är ju mitt ställe. Det är här jag skriver av mej när jag behöver, och det är preceis va jag gör nu.

Jag har precis fått mej världens tankeställare. Jag tänker inte säja varifrån, men det fick mej att tänka på vad som verkligen betyder nåt. Just nu känner jag mej väldigt inspirerad, och jag hoppas verkligen att det håller i sej.

Jag vet att jag måste skärpa mej, jag måste sluta ta åt mej så mycket och jag måste sluta va så självisk. Men det räcker inte med att veta detta, jag måste göra något åt det också. Det ska jag börja jobba stenhårt på hela den här veckan och sedan förhoppningsvis resten av livet. Försöka skaka av mej småsaker. Kämpa för att allt ska bli bättre, för att det verkligen ska fungera.

Jag ska komma på nånting jag vill göra, något jag kan brinna för. Det spelar ingen roll om det är mitt livs kall, eller om det bara handlar om en resa jag vill göra. Det viktiga är att jag ska göra allt för att ta mej dit. Det är så enkelt i teorin, men för att jag ska klara det måste jag jobba på många olika saker. Jag måste framförallt bli säkrare på mej själv. Tro på mej själv. Det gör jag inte nu. Kanske mer än förut, men fortfarande inte tillräckligt.

Jag ska klara det,

Jag kommer att klara det.

Så var det måndag igen då. Still the same old me. Fortfarande arbetslös. Fortfarande uttråkad. Fortfarande inget svar från nån, whatsoever.

Vaknade rätt sent, duschade och tog en macka. Lunchade sen med pappsen, vilket var mycket trevligt.

Eftermiddagen har spenderats med att söka jobb. Eller iaf kollat om det finns nåt som är värt att söka. Skulle vilja göra som Sanna och bara dra iväg nånstans och söka på plats, men då måste man ju ha nånstans att bo och så länge jag inte har nåt jobb är det svårt att få till hyra. Det blir ju en ond cirkel det där.

Imorrn bär det av till Sundsvall med mamma iaf. Är tacksam för alla dagar som inte ser likadana ut, så jag ser fram emot det mycket.

Helgen var vädligt trevlig. Mycket folk och mycket dricka. Spelningen var väl ingen höjdare och det är helt värdelöst att Järnvägs kommer köra på 20 varje lördag framöver. Hur tänker dom då? Det finns ju bara två ställen att gå på här. Puckon.

Okej, nu har jag svamlat av mej litegrann som vanligt.

Tack till dom som gjorde helgen bra; Mina underbaringar (Fanny Kristin och Marcela), Killarna hos Martin, och Johanna och Johanna.

Såna här dagar får mej att verkligen längta tillbaka till Turkiet. Underbart väder, underbara människor. Love it.

Hade det inte varit för att jag är så feg skulle jag lätt bara dra iväg nånstans nu. Pallar inte att sitta hemma varje dag längre. Måste komma bort. Det spelar ingen roll om det handlar om en weekend, en charter eller längre. Jag skulle bli bokstavligen överlycklig om det va nån som ville följa med. Just so you know.

  

Vilket skitväder det är idag. Tur att jag har en snäll pappa som tänker på mej och tillochmed erbjuder sej att åka hem på lunchen för att jag ska kunna ta bilen till solningen.

På eftermiddagen måste jag nog ta tag i lite städning så mamma slipper imorrn. Om jag inte ska va med Marcela vill säja. Eller så kanske jag kan baka in både och. Måste ju göra nåt ikväll också.

By the way så har jag kommit på att "A shot at love with Tila Teqila" inte är så tokigt. Iaf inte nu på slutet när det bara är några få kvar. Glad är jag att den där "white trash jätte-kvinnan", Amanda, inte är en av de två sista.
 
Funderar på att klippa mej. Eller färga. Vill ha en förändring. Ingen radikal kanske, men nånting. Nåt förslag?

Haha tur att jag skriver så sammanhängade.