Försvunnen

Järnvägs med Kristin i fredags. Hade inga förväntningar men det blev en mycket lyckad kväll. Spenderade resten av helgen med Jocke.

Jag såg på en dokumentär imorse om en liten pojke som försvann för 30 år sedan. Han försvann från en pool alldeles i närheten av hemmet. Det var mycket barn där och tydligen hade det varit minst 5 pedofiler i området den dagen. Polisen kunde inte hitta några spår efter pojken.

Det måste vara det värsta för en förälder, att ens barn bara försvinner. Att aldrig få något svar på vad som hänt. Det får mej att tänka på lilla Madeleine McCann. Så stort uppbåd det har skapat över hela världen. På många sätt skulle det va bättre att veta om hon var död. Då kan man sörja och sedan lägga det bakom sej på ett annat sätt. Men så länge hon är borta kommer hoppet om att få återse henne alltid finnas. Alla frågor om hur hon mår, var hon är, om hon fortfarande lever eller inte kommer att snurra i huvudet och inte få några svar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0