Clinis

Helgen var underbar. Så underbar att det går att bortse från de mindre bra sakerna, som att jag blev förkyld och att vi på lördagnatt, när vi låg och väntade på att Johanna skulle ringa efter skjuts, hörde ett krafsande vilket såklart gjorde mej helt hysterisk eftersom min största fobi är mot råttor. Det va nog det värsta jag varit med om. Jag skrek, grinade och hyperventilerade. Inte konstigt att Jocke inte riktigt visste va han skulle göra. Det slutade med att vi åkte och hämtade Johanna och sedan sov vi inne i "stora huset".

Men själva poängen är att även om det där hände så va jag, för första gången på länge, lycklig. Bara så genuint lycklig. 

Jag är kär ♥