Panik


Underbara dag. Vaknade vid åtta och kikade ut lite försiktigt. Strålande sol.

Ett litet bakslag när jag väntade på Fanny och det plötsligt började prassla i en påse som stod på golvet. Jag och min råttfobi reagerade genast, men försökte tänka bort det, när det prasslade ett par gånger till. Det började krypa i kroppen och samtidigt som jag vet hur töntig jag är och att det omöjligt kunde vara en råtta reagerade hela kroppen. Ringde till Fanny med halvpanik och skrattade samtidigt som jag var påväg att börja gråta. Tur att hon va påväg. Hon kom och kollade i påsen och det va såklart ingenting. Bor ju på andra våningen också, men när jag väl får för mej nåt sånt är det omöjligt att strunta helt i det. Halvt hysterisk. Hatar när det blir så. Känner mej så dum. Borde kanske försöka göra nåt åt den här fobin innan det blir mycket värre (det har förvärrats rätt rejält de senaste åren).

När Fanny väl kollat påsen så gick vi ut och strosade. Det blev en ganska bra runda, med lite latte i solen och en snabb sväng på NK. Får se om det blir en runda på stan imorrn.  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0