Syskon

Åh va jag önskar att jag hade ett, minst. Ett syskon alltså.

I hela mitt liv har jag längtat efter något mer, det har alltid fattats något. När jag var liten och plockade fyrklöver vid vår altan brukade jag önska att jag fick ett syskon. Jag tjatade på mamma och pappa (vilket måste ha varit jobbigt eftersom de inte valt att bara ha ett barn). De brukade skämta bort det med att jag fick ju mycket mer saker nu när jag va själv. Men redan då sa jag att jag hellre delade allt det om jag fick ett syskon istället.

Jag har för länge sedan accepterat att vara ensanbarn, men det betyder inte att jag har slutat drömma om hur det kunde varit.

Det är klart att alla syskon inte går ihop och många bara klagar. De säger att det måste vara skönt att va själv. Men jag tror inte att någon verkligen skulle välja bort sina syskon om alternativet fanns. Det är värdefullt att ha någon man känt hela sitt liv, någon man kan bråka hur mycket som helst med men ändå veta att de finns kvar. Det är inte samma sak som med vänner, vänner kommer och går.

Ju äldre man blir desto mer värdefullt blir det. När föräldrarna blir gamla och behöver hjälp eller om något händer i familjen. Då är det skönt att inte vara ensam med bestyren.

Tänk på det ni som har syskon. Även om det inte känns så just nu kommer ni en dag inse hur lyckligt lottade ni egentligen är.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0