Fast i snön

Gud va jag är seg. Med allt. Förstår inte.

I torsdags åkte jag iaf till Sandra. Det gick inte så bra som jag hade tänkt. Ett par mil före Ockelbo körde jag nämligen i diket. I en kurva svängde jag antagligen lite för snävt, fick slag på bilen och snurrade runt ett halvt varv innan jag hamnade i dikeskanten. Och där stod jag. Så mycket snö bilen inte gick att rubba. Som tur var kom det en kvinna som kände till orten, för hon visste att det bodde en bonde alldeles i närheten. Så hon åkte och hämtade honom och han kunde dra upp mej. Tur att det finns snälla hjälpsamma människor. Alla som åkte förbi erbjöd sej att hjälpa mej också, vilket kändes värmande.

Allt gick bra med både mej och bilen, men resten av vägen tog jag det lugnt.

Annars var dagen väldigt skön. Har inte åkt  skidor sedan ifjol, och det va perfekt väder med kanske 8 minusgrader och sol. Skönt att va ute och göra någonting. Även om sällskapet var Sandra och det antagligen hade varit bättre med nån annan.  
 
Nu är jag sugen på att åka mer, så är det nån som har lust så är jag på.



För känsliga läsare vill jag tillägga att meningen om Sandra är av ironisk karaktär. Kanske. Hon är ju rätt jobbig ibland. Fast ganska bra också. Tror jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0